"Jag är så ruggigt beroende av sociala medier"

Blev helt paff när jag kom in på bloggen idag och såg antalet kommentarer! Min första tanke var, åhnej! Vad har jag nu gjort? Inte varje dag det står 43 nya kommentarer... Men det var så mycket roligare än jag vågat vänta mig!

Positiva kommentarer om en tidigare krönika där jag tar upp ett stort problem i att vara ständigt uppkopplad! Riktigt roligt att Blogg.se valt att sprida den på hemsidan och facebook (TACK!) och riktigt roligt att ni har skrivit så fina kommentar innehållande supertips! Bland annat tipset från C om att ställa timern och bara andas i 3 minuter om dagen som jag ska ta efter redan nu!

Gå in på inlägget HÄR och läs om ni vill och bläddra sedan ner till kommentarerna för att ta del av de supertips som finns där! =) Har du egna tips? Dela gärna med dig!  

Tankesmedjanida.se

Många av er har redan läst texten men för er som inte har gjort det så finns den nu tillgänglig på www.tankesmedjanida.se! Klicka HÄR eller i bilden ovan för att komma direkt till debattartikeln! :) Kommentera gärna om ni har några åsikter eller gilla om ni tycker om den, roligast är de visserligen om ni läser den! :)
0 kommentarer
publicerat i Journalistik
Taggar: Journalistik, Lisa, Lisa Bengtsson, debatt, debattartikel, debattör, syrien, tankesmedjan, tankesmedjanida, tankesmedjanida.se, åsikt

Jag bryr mig, gör du?

Jag har hört historierna, någon har berättat hur de flydde under flera månaders tid. En kamp på liv och död för att komma till ett säkert ställe. Båtarna sjönk och många dog. De hamnade i fängelse efter att ha hamnat i fel land utan rätt papper och visste inte om mardrömmen någonsin skulle ta slut. Tillslut hamnar de i en håla i Sverige och trycks ihop så många som möjligt på liten yta, ibland undrar jag om det är för att rädda dem eller tjäna pengar på dem?

Jag har läst Aftonbladets olika reportage om alla de barn (och även vuxna, men just idag om barnen) som lever på flykt. Det syriska kriget har tagit deras föräldrar ifrån dem och nu lever de i konstant rädsla. Natten är värst, det är då bomberna faller. #jagbryrmig är en hashtag där vi får lära oss mer om detta fruktansvärda och vi har alla en chans att kunna bidra till att de ska få det bättre, inte bra, men bättre.

De kämpar med en helt annan kraft än den vi själva besitter för tillfället. Dagligen får jag höra deras historier, mest från vuxna människor. Någon har lämnat ett liv i lyx bakom sig för att komma hit och inte ha något alls och visar ändå en enorm tacksamhet. En annan har förlorat sitt ben i kampen mot en granat och är ändå en person med ett otroligt engagemang som vill lära sig allt. En tredje har förlorat hela sin familj men står nu på egna ben och utbildar sig. En fjärde kämpar för fullt med att få hit sin familj som är splittrad. En femte kommer in en morgon och berättar att hela dennes släkt har omkommit i en bombning under natten, tårarna slutar inte rinna. Alla har de en kamp och ett bagage som många av oss aldrig får höra talas om. Det går inte en dag utan att mitt hjärta smärtar för vad de har fått utstå men de möter mig alltid med ett stort leende och en otrolig ödmjukhet. Underbara människor.

Igår bröt en kvinna ihop mitt under vårt samtal. På stapplig svenska berättade hon om sitt liv, hon visade bilder på sina otroligt vackra barn och berättade att tre av dem snart skulle komma till henne. När hon berättade om de två äldsta döttrarna kunde hon inte längre hålla tillbaka tårarna, de är över arton år vilket gör att de inte får komma till Sverige och bo med resten av sin familj. Tårarna rinner nerför hennes kind och trots att jag försöker trösta henne så kan jag inte låta bli att storgråta inombords. Arma kvinna, hennes döttrar ska klara sig helt på egen hand efter en så fruktansvärd upplevelse som de har varit med om. Samtidigt som alla tårar rinner ner för hennes kinder berättar hon att det är hennes födelsedag och ler lite blygt i all sorg. Det finns inget hon skulle önska sig mer än att få återförenas med sin familj, men det kommer sorgligt nog inte att inträffa, så mycket har jag lärt mig om det svenska systemet.

Det senaste året har det hänt så mycket. Uteliggare sitter nu utanför varje butik i vårt land och vi vet aldrig om det är en organiserad brottslighet eller en människa som gör allt för att överleva? Mitt hjärta brister när jag läser att folk inte ens ser de här människorna i ansiktet, ni vet väl att ett leende är gratis? Personligen ger jag alltid pengar och ett leende till dessa människor, jag vet inte om det är rätt eller fel men om vi tappar medmänskligheten så tappar vi allt. Tänk om det var ditt barn eller din förälder som satt där i kylan och bad om ett par kronor för att kunna skaffa mat till resten av sin familj. Tänk om det var du. Hur skulle du då vilja bli bemött? Med respekt eller med avsky?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, om du får välja på att köpa en ny tröja i månaden eller skänka de kronorna till någon som verkligen skulle behöva de, vad väljer du?

Jag vet vad jag väljer och det är definitivt inte en ny tröja.

Just nu pågår en insamlig till barnen som kämpar för överlevnad under det pågående kriget i Syrien. Vill du också vara med och bidra? Vänta inte, ta tag i det redan NU. Skicka ett sms där du skriver ”Syrien125” och skicka det sedan till nummer 729 80. På detta sätt skänker du 125 kronor till de behövande barnen. Vill du skänka mer? Klicka HÄR för att hitta mer information. Om du klickar HÄR kommer en länk som gör att du kommer direkt till sidan för att ge en valfri slant. Jag ska göra det NU, förhoppningsvis du också!

#jagbryrmig och det hoppas jag att du också gör.

Glöm inte att det här är människor, precis som du och jag. De visar mig dagligen bilder från ett normalt och välmående liv och en dag sa det bara pang. Bomberna föll och tillslut fanns inget annat val än att fly. Skrämmande nog kan det vara vi en dag, vi som visar bilder från ett välmående Sverige och sen sa det bara pang...

 

Av: Lisa Bengtsson
www.lisabengtssons.com
lisa.bengtsson@hotmail.com

Visa fler inlägg